julen -08, hittade ingen bättre bild..

Har varit på sjukhuset ett tag, kom hem för någon timme sen. Usch kan inte inse att du är borta, du har alltid funnits där sen jag var liten. Har varit med i min uppväxt och gjort den minnesfull.
Att inte längre få åka och hälsa på dig, du blev ju så glad eftersom att du var så ensam. Men det viktigaste är ju att du mår bra, för det vet jag att du nu gör. Åldern och cancern tog dina 90 fyllda år och ena benet. Så mycket som du ville behålla det benet in i graven, och så tog du bort det bara några timmar innan du gick över till andra sidan. Att allt kan gå så fort. Mamma var ju bara och hälsade på dig 20 min innan, och du var inte precis pigg, det märktes. Du hade så ont den senaste tiden och det var inte förns de senaste månaderna du blev sämre. Du kunde inte längre gå, fick jätteont och åkte in och ut på sjukhuset. Men, du klagade aldrig det! Du visste iallafall att du hade dina käraste bredvid dig, vilket du fortfarande har. Du må va den generösaste människa jag då känt!
Efter 43 år får du äntligen återse din man igen, hoppas han står och vinkar dig välkommen, för vi vinkade dig just adjö!
rest in peace, glömmer dig aldrig ♥